Laxås tomma plånbok

De allra flesta som följer nyheterna om Örebro län har förstått att Laxå kommun har stora ekonomiska problem. Problem som kan bli krisartade om inte politiken och verksamhet skapar ett nytt sätt att arbete och förhålla sig till varandra.  Under de senaste veckorna har Laxå kommun drabbats av två chockartade nyheter – ESAB varslar 170 medarbetare och flyttar produktionen av mindre svetsaggregat till Polen samt att kommunen behöver spara ytterligare 32 Mkr fram till 2016.

I sig själv kanske dessa nyheter inte behöver betyda så mycket för vilken annan kommun som helst i Sverige, men när det gäller Laxå kommun är det en ytterligare tung börda, som kanske kan vara övermäktig. Laxå kommun är den kommun i Sverige som utmärker sig mest negativt inom det ekonomiska området på flera olika sätt, den kommun som finns bland de allra sämsta bland Sveriges 290 kommuner när det gäller ekonomi även om majoriteten gör sitt bästa för att skapa förändring utifrån sitt synsätt.

Vi vill visa på några områden som visar på Laxås utsatthet och varför frågor börjar ställas om kommunen kan överleva eller om den måste gå samman med någon annan kommun?

Befolkningsminskning – sedan 1971 har kommunen tappat befolkning varje år, under mer än 40 år har invånarantalet minskat med mer än 4 000 personer. Det har främst skett genom utflyttning av yngre invånare som i sin tur resulterat i att färre barn föds så att nu är det långt fler personer som avlider varje år än barn som föds.
Ekonomiskt slår detta direkt på kommunens ekonomi då varje invånare statistiskt resulterar i ca 45 000 kr i skatteintäkter och statsbidrag för kommunen. En enkel multiplikation visar att dessa 4 000 personer (om de bott kvar) skulle inneburit ca 180 Mkr ytterligare till kommunens kassa varje år. Under de två senaste mandatperioderna (2003-2011), under S+V styre, har kommunen tappat 849 invånare som skulle varit ”värda” 38,2 Mkr för kommunen.

Soliditet – hur mycket eget kapital i förhållande till totala tillgångarna – har stadigt minskat under dessa år, så att i årsredovisningen 2011 har Laxå kommun en soliditet på – 3,6 %. Kommunen har alltså skulder på drygt allt man äger. Men det är inte hela sanningen, då de pensionsskulder som uppkom före 1998 inte räknas in i kommunens balansräkning utan läggs utanför som en ”ansvarsförbindelse”. Om dessa också skulle räknas in, så är soliditeten -106,6 %! Laxå är alltså skyldig allt man äger, lika mycket till och därefter ytterligare 6,6 %. Hur ska dessa skulder kunna betalas om dagens politik fortsätter?

Likviditet – hur mycket pengar som finns på kommunens bankkonton, att betala löner för, köpa in mat till skolluncherna, betala asfaltläggning under sommarhalvåret, etc. Likviditeten har minskat betydligt under de senaste åren, så att vid slutet av 2011 fanns det en likviditet på endast 22 000 kr!  En ”normal” kommun bör ha tillräckligt med likviditet att betala räkningar under ca 30 dagar. För Laxå kommun handlar det om 40 minuter!
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (majoriteten) har naturligtvis sett detta komma och de gör det bästa de kan för att lösa dessa problem, men det räcker inte.

För att rädda kommunen och vända trenden krävs en förändrad politik, fokusering på kommunens kärnområden (det lagstadgade), ökat samråd med våra medborgare, villighet att ta in andra utförare än kommunen, etc.  Vi vill gärna också att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) får möjlighet att hjälpa kommunen att få en ekonomisk genomlysning genom deras analysgrupp.

Våra respektive partier i Ett bättre Laxå (kd, m, c, fp, mp) ställer upp på ökad samverkan mellan oss och majoriteten (S+V) och mindre ”bråk”. Vi räknar med att också innebär kompromisser från både majoritet och opposition och inte bara från oppositionen. Vi vill söka samarbete i Laxå kommun gällande ekonomin för att undvika en ekonomisk kollaps och därmed rädda kommunen.

Vi har alla ett ansvar för kommunens framtid och utveckling. Vi anser att Laxå kommun har flera fördelar som kan och bör användas bättre i framtiden. Det är vi som politiker skyldiga kommunens invånare.

Bo Rudolfson (KD)
Gustav Beck-Friis (M)
Ivonny Larsson (C)
Gunnar Tingö (FP)
Sara Pettersson (MP)

Bättre pendling i Mälardalen

Mälardalen och Östra Mellansverige är Sveriges mest attraktiva och växande region. Framtidsutsikterna är goda. Men om regionen ska kunna fortsätta att utvecklas till en av världens mest attraktiva och konkurrenskraftiga regioner måste kollektivtrafiken förbättras avsevärt. Detta måste ske genom en långsiktigt hållbar satsning på utbyggnaden av den storregionala kollektivtrafiken.

Den tågtrafik som SJ utför är idag stommen i den regionala kollektivtrafiken i Mälardalen. Framförallt omfattas stråken mellan Stockholm/Arlanda och orter som Örebro, Västerås, Eskilstuna, Linköping och Uppsala. Kapacitetstaket för pendlingen mellan dessa orter har nu nåtts eller närmar sig taket. Tyvärr har regionen ytterst liten möjlighet att påverka trafikutbudet. SJ väljer oftast att prioritera X2000-trafiken mellan de större stationerna och interregionalt. Om integrationen på arbetsmarknaden ska kunna fortsätta att utvecklas måste Östra Mellansverige ta saken i egna händer och för medborgarnas skull bygga ut den regionala tågstrafiken.

Vi som kristdemokrater vill därför utveckla MÄLAB (Mälardalstrafik AB) till att ta det yttersta ansvaret för den storregionala kollektivtrafiken i hela Mälardalen och Östra Mellansverige. MÄLAB bör stå som organisatör och ansvara för resurserna till trafiken samt inköp av moderna och bekväma pendeltåg. Vi anser att MÄLAB bör planera och samordna trafik under ett eget varumärke och upphandla driften av trafiken.

Genom att utveckla den regionala tågstrafiken inom MÄLAB kan resenärernas restider förkortas samtidigt som tillgängligheten ökar i en region som sträcker sig från över hela Mälardalsregionen och ända bort till Gävle, Norrköping och Linköping. Självklart ska resenärerna även kunna resa på ett och samma kort inom kollektivtrafiken. Alla hinder för att resa på ett hållbart sätt måste undanröjas.

Svealandsbanan är ett tydligt exempel på att tåget kan konkurrera om det ges rätt förutsättningar. På Svealandsbanan är resandet i dag 8 gånger så stort som på den gamla banan. Tågets marknadsandel har ökat från 6 till 30 procent medan biltrafikens andel har minskat trots att E 20 har byggts ut. Pendeltågssystemet i Stockholm ser i princip likadant ut idag som när det etablerades 1968. När Citybanan öppnar kan den regionala pendeltågstrafiken kraftigt öka. Det blir även möjligt att införa snabbpendeltåg med färre uppehåll och högre komfort.

Vi förordar även en utbyggnad av Ostlänken. Då skulle även Norrköping och Linköping kunna ingå i den gemensamma pendlingsregion i Östra Mellansverige, till stor glädje både för näringslivet och för de som arbetar i vår region.

Nu på fredag kommer Mälartinget att samlas i Stockholm. Kristdemokraterna kommer att driva på för att utveckla den storregionala kollektivtrafiken. Att medborgarna fritt kan röra sig inom Östra Mellansverige och utan hinder pendla till sitt arbete i en annan del av Mälardalen kommer att höja livskvalitén och säkra jobben och ekonomin även för kommande generationer.

Bo Rudolfsson, MÄLAB (KD)
Karl Henriksson, Mälardalsrådets styrelse (KD)